Vändningar
Visst finns det tillfällen då jag undrar om jag verkligen har valt rätt yrke... och om det är något jag kommer orka jobba med en längre tid. Men så kommer de tillfällen då allting känns helt rätt. Som när ett barn kommer springandes mot en när de kommer innanför dörren till (ursäkta ordvalet alla förskollärare) dagis... Eller som idag när jag skulle gå hem och en av flickorna lite försiktigt säger till mig "Jag gillar dig jätte mycket". Något sånt kan få vilken dag som helst att kännas som världens bästa. Alla mina nästan 60 ungar, utsprida på mina tre avdelningar, är underbara allihopa på sitt egna sätt. Och likaväl som de vid tillfällen kan få mig att vilja slita håret... så kan det vända på ett ögonblick tack vare en blick, ett leende eller något de säger. Detta är en av de största nackdelen med att gå på vikariat som jag har gjort så här långt... det kommer en dag då jag oavsett om jag vill eller inte... måste byta arbetsplats... vilket även innebär att jag måste lämna "mina" barn.
Men oavsett hur underbara "mina" ungar är på jobbet... så går de inte upp mot en sån här underbaring!
Thilde - sin mor upp i dagen på alla sätt och vis <3