Idag har jag faktiskt gjort några av den där sortens telefonsamtal som jag verkligen inte tycker om att göra. Eller ja, det ena var väl inte så farligt eftersom jag har gjort det ett antal gånger innan och känner människan. Vilket också betyder att jobb för sommaren också är fixat nu, tog det enkla vägen ut och kör på samma som tidigare somrar. Det andra telefonsamtalet var angående nästa praktikvecka och jag har försökt få tag på en special pedagog. Fick tag på henne i morse men då hade hon inte tid att prata och sa att jag kunde ringa efter kl 14.00, vilket jag också gjort. Fyra gånger. Första gången - ingen svarar. Andra gången - kommer till en växel. Trejde gången - en elev svarar. Fjärde gången - en lärare svarar och säger att det inte går att nå henne på det numret på eftermiddagarna, men hon var snäll nog att gå och kolla om hon kunde hitta henne men det visade sig att hon satt i möte. Jag kan väl tycka att man borde veta om att man inte kan nås på telefonnumret senare och att man kommer sitta i möte. Så nu får jag på det imorgon igen helt enkelt. Ser verkligen fram emot det! Har en känsla av att hon inte kommer vilja/kunna ta emot oss ändå... Har ytterligare ett telefonsamtal jag borde göra...snart. Och nu menar jag inte ett sådant samtal som i tidigare inlägg. Det är långt ifrån jobbigt på samma sätt. Jag vet inte vad jag ska säga. Jag vet inte vad jag inte ska säga. Jag vet inte vad jag borde säga? Det känns som att det är för sent nu, det skulle ha gjorts för länge sen. Har varit alldeles för feg. Egoistisk egentligen...
För övrigt har jag under mesta delen av dagen befunnit mig framför datorn. Började skriva på min reflektion om VFU:n men fastnade, så började läsa istället och gjorde anteckningarna på datorn. Men nu efter 60 sidor så kommer jag ingen vart med det heller. Samtidigt har jag gått igenom musiken på datorn och försöker rensa så det blir lite mer plats. Rätt mycket skit man har ändå måste jag säga...
skriven
Hmm. Jag går rätt ofta i samma tankar som dig.