Teleterror

Bland saker jag hatar att göra så står nog att ringa "viktiga" samtal rätt högt på den listan. Det är dags att fixa praktikplats till vår andra praktikvecka, och eftersom Karin var så snäll och ringde runt och fixade till första veckan så är det min tur att göra en ansträngning nu. Men gud vad jag hatar att ringa såna här samtal. Likadant om jag till exempel ska ringa och boka undersökningstid hos optikern (även om det har börjat kännas lättare, är ju överstökat på mindre än en minut) eller något liknande. Men ett sånt här samtal blir ju bara värre...nu är det meningen att jag ska förklara en massa, ställa frågor och ja.. fixa en massa. Det är verkligen inte min starka sida. Men jag måste väl lära mig någon gång. Har ringt två gånger nu, men som tur är (?) har ingen svarat. Fast hade väl varit mer tur om de svarade så jag fått det överstökat...för just nu sitter jag bara och stressar upp mig själv, och har värsta obehagliga känslan i kroppen. Det dumma är att det inte finns det minsta att stressa upp mig över?! Vad är det värsta som kan hända liksom? Kan ju knappast hända något "hemskt". Så det är ju bara att GÖRA det! Hu :( men jag vill verkligen inte...  


Update

Har ringt några gånger till men ingen som vill prata med mig. Så lämnade ett röstmeddelande istället... ett sätt att komma "lätt" undan? Nu är det ju upp till dom att höra av sig till mig ;P Ha! Stackarn som ska lyssna på det meddelandet! "Öh, eh... hm"

Nu ska jag försöka återgå till att andas normalt och slänga på mig lite kläder och traska bort till Statoil och hämta ut mina och Karins böcker... som vi kanske beställt helt i onödan! gah!

Kommentarer:

1 Marie:

skriven

Jag håller med dig. Fast jag tycker nog nästan det är värre att när man väl har samlat mod till mig, så svarar dom inte! Oförskämt. Jag ska boka in en tid hos gyn och tja... än har jag inte ringt. Fick den för två veckor sen? Snacka om att Jeppan tjatar på mig... Jag vet hur du känner dig... kan man lugnt säga :) Men hejja hejja! Kram

Kommentera här: