VFU-dag 1

Då var första dagen på praktiken till ända. Det gick hyfsat smärtfritt fram, lite skav i öronen är väl den största problemet. Dagen har gått snabbt, tycker tiden har runnit iväg... vågar knappt tänka på hur det kommer bli med resten av praktiken, har ju så mycket man ska hinna med att göra på så kort tid. Men att vi är tre kommer nog underlätta... hemska tanke att ha behövt göra detta själv! Efter praktiken är det inte mycket så många skoldagar kvar innan sommaren, mycket självstudier istället så det kanske är dags att ta tag i det där med självdisciplinen - bara en tanke.

Blev lite nervig när jag kom hem och larmet inte tjöt som vanligt när man öppnar dörren, plus att en lite röd lampa lös på "larmcentralen". Men visade sig att två små herrar antagligen varit uppe och klättrat på skåpen i vardagsrummet och satt igång larmet. Det eller någon jävligt skicklig inbrottstjuv.

Känner mig lyckligt lottad... har varit så många hemska dödsfall runt omkring i bekantskapskretsar, inga som är närstående till mig, inte vetat vilka hälften av dom varit ens en gång. Men det har varit väldigt många på kort tid. Jag förstår inte hur en och samma människa kan råka ut för så mycket sorg och smärta och ta sig igenom det.

Det var väl nu det var tänkt att jag skulle gå och läsa på och förbereda mig inför imorgon och resten av veckan. Men helt plötsligt försvann den där motivationen som infann sig för ett ögonblick när jag var på väg hem från praktiken. Just nu känner jag mer för att krypa ner i sängen och vakna nån gång där vid sommaren, vakna upp till värme och med ett huvud som inte är fyllt med tankar och problem som rör skolan.

Så för att lätta på stämningen så kan jag ju berätta om min mycket verklighetstrogna dröm jag hade inatt som jag inte riktigt kan tyda innebörden med:
Jag drömde helt enkelt att jag var gravid, en fin liten bulle på magen.. både såg och kändes väldigt verklig. Jag började oroa mig över ansvaret och jobbet med att ha en bebis, men efter lite funderande kom jag fram till att det var ju inte så jobbigt i alla fall eftersom FÖL är rätt självständiga, sköter sig själv o så. Men slutet gott allting gott, till slut hade jag en mänsklig bebis, slapp till och med att genomgå födseln.

Se slå det om ni kan ;)

Kommentarer:

1 Jennie:

skriven

Du, det är oerhört skönt att vi är tre.. Och den där självdiciplinen kan vi ju fixa tillsammans, då vi ändå ska göra en del jobb tillsammans.. =)

Kommentera här: