Premiär
Så sitter man då här... trots att jag sagt till mig själv att jag inte skulle, men så har då även jag skaffat mig en blogg.
Jag har en obehagskänsla i magen, det känns inte riktigt bra. Dels för att jag har gett mig in på det här med att skriva blogg, vilket ansvar att skriva intressanta och fängslande inlägg :), men framförallt eftersom när jag går upp ur sängen imorgon så är det för att en ny praktikperiod ska ta sin början. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om saken. Känner nog det mesta man kan känna; förväntning, spänning, nervositet, glädje, avsky, oro... Framför allt känner jag just nu: Jag vill inte!
Men hur många gånger har jag inte känt så förut men ändå genomfört det, och överlevt. Jag vill se positivt på det, men jag känner mig lite felplacerad. Men jag ska verkligen försöka göra mitt bästa av situationen.
När jag tänker efter så kanske det helt enkelt inte är på grund av det som jag har en obehagskänsla i magen. Det kan kanske bero på mitt matintag denna helg? Tortillatårta, chips, Ben&Jerry-glass, choklad- och hallonmousse, mjölkchokladkladdkaka, fläskfilé med rotfrukts- och potatisbädd... the list goes on and on. Allt för en jävla dators skull egentligen. Hade den inte strulat, så hade vi inte behövt bjuda hit bror med familj, och då hade jag inte behövt äta all denna mat. Jag hade ingenting med saken att göra, jag svär!
Jag och mitt dåliga samvete tillsammans med obehagskänslan borde gå och göra en sallad som jag kan ha med mig imorgon. Imorgon som jag lite grann vill vara utan. Nej, med tanke på kvällens samtal om hur orättvist livet kan vara så ska jag vara glad över det jag har, jag har ingen rätt att klaga och bör så inte göra.
Så med lite mild övertalning hamnade jag då här... jag vet lika lite som er hur detta kommer sluta, men jag hoppas innerligt att vi alla kommer välbehållna ur det!
Tack för denna gången, adjö.
Jag har en obehagskänsla i magen, det känns inte riktigt bra. Dels för att jag har gett mig in på det här med att skriva blogg, vilket ansvar att skriva intressanta och fängslande inlägg :), men framförallt eftersom när jag går upp ur sängen imorgon så är det för att en ny praktikperiod ska ta sin början. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka om saken. Känner nog det mesta man kan känna; förväntning, spänning, nervositet, glädje, avsky, oro... Framför allt känner jag just nu: Jag vill inte!
Men hur många gånger har jag inte känt så förut men ändå genomfört det, och överlevt. Jag vill se positivt på det, men jag känner mig lite felplacerad. Men jag ska verkligen försöka göra mitt bästa av situationen.
När jag tänker efter så kanske det helt enkelt inte är på grund av det som jag har en obehagskänsla i magen. Det kan kanske bero på mitt matintag denna helg? Tortillatårta, chips, Ben&Jerry-glass, choklad- och hallonmousse, mjölkchokladkladdkaka, fläskfilé med rotfrukts- och potatisbädd... the list goes on and on. Allt för en jävla dators skull egentligen. Hade den inte strulat, så hade vi inte behövt bjuda hit bror med familj, och då hade jag inte behövt äta all denna mat. Jag hade ingenting med saken att göra, jag svär!
Jag och mitt dåliga samvete tillsammans med obehagskänslan borde gå och göra en sallad som jag kan ha med mig imorgon. Imorgon som jag lite grann vill vara utan. Nej, med tanke på kvällens samtal om hur orättvist livet kan vara så ska jag vara glad över det jag har, jag har ingen rätt att klaga och bör så inte göra.
Så med lite mild övertalning hamnade jag då här... jag vet lika lite som er hur detta kommer sluta, men jag hoppas innerligt att vi alla kommer välbehållna ur det!
Tack för denna gången, adjö.