Sitter och väntar, väntar och väntar. Min mage väntar på att jag ska ge den föda. Mina ögon väntar på att få slippa glasögonen och få umgås med sin linser igen. Jag väntar på att telefonen ska ringa och vi ska bege oss nån gång. Drygt att inte veta när, för vet inte riktigt vad jag ska göra, är ju kanske inte lönt att börja med något. Jag får nog ge upp mina försöka med att vänta med föda tills ikväll... måste ha något i magen, typ nu.