Bloody sunday...
Jag har gått och vant mig vid att helgen är minst tre dagar lång, och nu helt plötsligt varar den bara i två och är redan slut! Hur ska jag överleva detta?! Skola på en måndag?! Hujedamej! Ska ha en redovisning imorgon av vår uppsatsrapport, alltså den rapport där vi har skrivit om hur det har gått med uppsatsskrivande så här långt. Varför har man en sån redovisning? Plus att vi ska kommentera på varandras rapporter...vad ska man säga? "Ni verkar ju ha kommit långt, bra jobbat" eller "Har ni inte kommit längre än så här?!"...
Nedstämdheten kom över mig så här på kvällningen. Känns inte bra när det känns som att en vänskap håller på att glida en ur händerna... Det är en så speciell situation. En situation jag aldrig befunnit mig i innan. En situation som jag inte riktigt vet hur jag ska hantera. Fast att det inte borde vara jag som tycker det är jobbigt. För egentligen berör det ju inte mig. Frågor som inte får svar, men vill inte trycka på. Kanske helt enkelt får avvakta...
Sen känns det jobbigt med uppsatsen just nu också, även om det egentligen inte är några problem. Tror jag inte. Men just ikväll känns den väldigt jobbig. Kursen över huvudtaget. Inte jobbigt som i svårt, utan bara jobbigt.
Har nog bara en sån där kväll... då lite allt möjligt känns lite jobbigt. Av ingen anledning egentligen, det bara gör det...
Men ny dag imorgon, en god natts sömn lär göra saken bättre.. Let's hope so!
Tjarå